Passivt brandskydd bygger på användningen av särskilda material och tekniker som är utformade för att motstå och begränsa effekterna av eld. Några av de vanligaste materialen och teknikerna inom detta område är brandklassade väggar, brandsäkra dörrar och brandskyddsbeläggningar.
Brandklassade väggar används för att skapa brandsektioner i en byggnad, även kallat brandceller, och är konstruerade för att stå emot brand under en viss tid, vanligtvis mellan 30 och 120 minuter. Dessa väggar byggs ofta med material som tegel, betong eller gips med brandskyddande egenskaper.
Brandsäkra dörrar är en annan viktig komponent inom passivt brandskydd. De är designade för att förhindra spridning av eld och rök mellan olika delar av en byggnad. Brandsäkra dörrar måste vara korrekt installerade och utrustade med tätningslister för att vara effektiva, eftersom även små öppningar kan leda till snabb spridning av rök.
Brandskyddsbeläggningar, som brandskyddsfärg och brandskyddslack, appliceras ofta på stålkonstruktioner och andra bärande delar för att förhindra eller fördröja deras kollaps vid höga temperaturer. Denna typ av skydd kan svälla upp vid höga temperaturer, vilket isolerar ytan och förlänger dess motståndskraft mot eld.
Dessutom används brandsäkra tätningar för att täta hål och springor där rör, kablar eller ventilationskanaler passerar genom väggar och tak. Dessa tätningar är avgörande för att bibehålla byggnadens brandmotstånd och förhindra spridning av både eld och rök.
I kombination fungerar dessa tekniker och material för att fördröja eldspridningen och ge brandkåren mer tid att ingripa, samtidigt som de ger byggnadens invånare möjlighet att utrymma på ett säkert sätt.