Senast uppdaterad: 17 juni 2026
Photo credit: Modfos/istockphoto.com
Två brandskydd kan ha samma brandklass – men reagera helt olika vid brand. Med nya byggreglerna behöver du kunna visa vad som faktiskt fungerar.
De uppdaterade byggreglerna innebär att föreskrivare, byggherrar och fastighetsägare inte längre kan nöja sig med att en produkt sägs vara ”godkänd” – det är verifierbar funktion enligt vedertagen EN-standard som avgör.
Frågan blir särskilt viktig i befintliga byggnader där brandskyddet ofta förbättras som en del av renovering eller ombyggnad. Då behöver lösningen inte bara uppfylla kraven utan även fungera i den aktuella konstruktionen.
Den stora skillnaden i nya BBR jämfört med BBR29 är att kraven i kapitel 5:2 inte längre handlar om att följa föreskrivna lösningar, utan om att verifiera att brandskyddet verkligen uppfyller funktionskraven i den specifika byggnaden. Fokus har flyttats från regeluppfyllelse till faktisk prestanda.
För en mer övergripande förståelse av hur luftspalter beter sig vid brand och vad EI-klass i det sammanhanget faktiskt kräver – se vår guide till brandskydd i luftspalter.
Brandkonsultens roll i det nya regelverket
I nya BBR blir brandkonsultens roll tydligare och mer ansvarstyngd. Tidigare kunde konsulten ofta luta sig mot allmänna råd eller vedertagna lösningar som ansågs uppfylla kraven. I nya BBR behöver brandkonsulten kunna påvisa att varje föreslagen lösning verkligen uppfyller funktionskraven i byggnaden.
Om en föreskriven lösning inte har en klassificering enligt EN 13501-2, eller inte uppnår funktionskravet i bygghandlingarna, krävs fortsatt analytisk dimensionering, men kraven på vad som räknas som tillräcklig verifiering har skärpts betydligt.
Brandkonsulten har fortsatt befogenhet att föreslå alternativa lösningar, men det är konsulten, i samverkan med byggherren, som ska kunna visa att den föreslagna lösningen uppfyller lagens krav enligt PBL 8 kap. 4 § och BBR kap. 5.
Det räcker inte längre att uppfylla formella krav. Det krävs att brandskyddets funktion är verifierbar i praktiken.
Photo credit: GeorgiNutsov/istockphoto.com
Vad innebär detta för konstruktörer och projektörer?
I nya BBR ställs högre krav även på konstruktörer och projektörer. Det räcker inte längre att specificera “EI 30” och anta att alla lösningar med den klassificeringen fungerar och presterar lika. Projektören behöver förstå vilken teststandard och version som använts, hur snabbt produkten reagerar och om installationen i byggnaden motsvarar testförhållandena.
Läs mer om vad brandklass EI 30 är.
Det ställs också krav på att visa att lösningen fungerar i praktiken, vilket innebär att projektören behöver redovisa tydlig information i handlingarna – både om produktens funktion och installationsförutsättningar. Ansvar enligt PBL 8 kap. 6 § och BBR 1:231 innebär att projekteringen ska möjliggöra att byggnaden uppfyller tekniska egenskapskrav, inklusive brand.
I praktiken innebär det mer samverkan med brandkonsulten, mindre slentrian i valet av brandskydd och ett skifte från generiska CAD-lösningar till projektspecifik verifiering.
Arkitektens roll i ett verifieringsbaserat regelverk
I ett funktionsbaserat regelverk får arkitektens val direkt påverkan på om brandskyddet fungerar eller inte. Utformningen av fasader, luftspalter, skarvar och detaljer behöver ta hänsyn till brandskyddets förutsättningar. En lösning som är testad i ett visst utförande kan förlora sin prestanda om den byggs in på ett annat sätt.
Arkitekten behöver därför samverka med brandkonsult och projektör tidigt i projekteringen. Det räcker inte längre att brandskyddet “får plats” – det behöver installeras korrekt för att uppfylla sin funktion. Ritningar och detaljer ska ge förutsättningar för verifierbar funktion, inte bara estetik.
Även om arkitekten inte bär huvudansvaret enligt PBL, utgör rollen en avgörande del av verifieringskedjan. Fel i byggdetaljer kan omöjliggöra korrekt installation och undergräva hela brandkonceptet.
Photo credit: Gustavo Muñoz Soriano/istockphoto.com
Andra nyckelroller i brandskyddets verifieringskedja
Kontrollansvarig (KA):
KA:s uppdrag är att säkerställa att byggherren uppfyller kraven enligt BBR och att de tekniska lösningarna som föreskrivits också genomförs korrekt. Vid avvikelser eller analytisk dimensionering blir KA:s granskning särskilt viktig. Även om KA inte föreskriver lösningar, har rollen stor påverkan på vad som i praktiken accepteras och godkänns.
Byggentreprenörer och underentreprenörer:
De väljer ofta produkt inom ramen för projekterade handlingar. Om kunskap saknas om skillnader mellan EI-lösningar – eller om montage sker felaktigt – kan hela brandskyddets funktion gå förlorad, trots att det såg korrekt ut i teorin. Det kräver att även entreprenörer förstår vikten av verifiering.
Photo credit: bzzup/istockphoto.com
Olika brandskydd med EI 30 kan skilja sig med 295 sekunder. Är det acceptabelt?
Två produkter kan bära samma EI 30-klassificering men prestera helt olika vid brand. Det finns idag flera olika brandskydd för luftspalter i takfot och fasad – testade enligt skilda standarder och med mycket olika reaktionstid vid brandpåverkan. Skillnaden kan vara upp till 295 sekunder – vilket i en verklig brandsituation kan vara förödande.
Läs också: Samma brandklass EI 30 – men helt olika skydd.
EN 1364-6 – teststandard för open-state cavity barriers
EN 1364-6:2025 är en europeisk provningsstandard för icke-bärande byggnadsdelar med luftspalter. Provningen avser så kallade open-state cavity barriers, det vill säga lösningar där luftspalten är öppen i normaltillstånd och där brandavskiljning uppnås genom aktivering vid brand.
Mätning kan ske från brandens start (T₀), men provningen avser system där luftspalten är öppen i normaltillstånd och där funktionen uppnås när spalten försluts vid brand.
Det innebär att brandavskiljningen i praktiken är kopplad till systemets aktivering – till skillnad från EN 1366-4:2021 där funktionen verifieras i den öppna luftspalten från brandens start.
EN 1366-4:2008 – en föråldrad version som tillät liknande undantag
Många produkter på marknaden är fortfarande testade enligt denna äldre version. Även här bortsågs från temperaturmätningar under de första fem minuterna – vilket innebär att prestandan i verklig brand kan vara lägre än vad klassificeringen antyder.
EN 1366-4:2021 – den nya generationens teststandard
Med den nya teststandarden finns endast ett fåtal system som är:
- Testade utan avvikelser enligt EN 1366-4:2021
- Klassificerade enligt EN 13501-2
- Svenskt typgodkända
- Brandklassade EI 30 till EI 120
- Reagerar direkt vid brand
- Möjliggör ventilation i normaltillstånd
- Har temperaturmätning från första sekund
Ett dokumenterat och typgodkänt brandstopp för luftspalter i takfot och ventilerad fasad är Brandnätet INCA WFS net®. Det är brandprovat enligt EN 1366-4:2021 och verifierar brandavskiljning i den öppna luftspalten från brandens start.
Systemet uppfyller även flamkriterierna från brandens initialskede enligt EN 1364-6:2025. Enligt typgodkännandet kan systemet användas enligt båda standarderna, förutsatt att installationsförutsättningarna är uppfyllda.
Photo credit: FotografiaBasica/istockphoto.com
(Standarder räcker inte längre – ansvaret ligger på valet och verifieringen
Ett EI-intyg är inte alltid tillräckligt – verifierbar funktion i den specifika byggnaden behöver säkerställas. Om en lösning avviker från föreslagen väg eller etablerad teststandard krävs att du kan visa att den ändå uppfyller funktionskraven.
BBR 29 eller BBR 30? Du behöver välja 1 av regelverken – men bara under en begränsad tid
De nya byggreglerna (BBR 30), ibland kallade “Möjligheternas byggregler”, träder i kraft den 1 juli 2025 med en övergångsperiod fram till den 30 juni 2026.
Under denna period får föreskrivare och byggherrar välja att tillämpa antingen det tidigare regelverket (BBR 29) eller det nya funktionsbaserade regelverket (BBR 30).
Det är dock viktigt att notera att man inte får blanda mellan regelverken inom samma projekt. Hela projektets brandskydd behöver baseras på det ena eller det andra. Efter den 30 juni 2026 är det endast BBR 30 som gäller för nya byggprojekt.
Tre frågor att alltid ställa vid val av brandskydd i luftspalt:
- Är produkten testad enligt EN 1366-4:2021, utan avvikelser?
- Har produkten ett svenskt typgodkännande eller annan oberoende verifiering?
- Hur snabbt stänger brandskyddet luftspalten vid en brand?
Vilka produkter ska väljas för ett säkert brandskydd?
– Vid ventilerad takfot och fasad bör antingen Brandsheild EI eller Brandnätet INCA WFS användas.
– Vid luftspalter upp till 50mm bör FIRE BARRIER 2 användas. Det är även marknadens billigaste takfotsband!
Slutsats: Välj brandskydd klokt – det kan vara skillnaden mellan kontroll och katastrof
När två brandskydd, båda med EI 30, reagerar så olika som 3–5 sekunder jämfört med 300 sekunder är det inte längre tillräckligt att enbart titta på brandklassen.
Därför handlar valet av brandskydd sällan enbart om brandklass. I många projekt behöver även verifiering, konstruktionens förutsättningar och möjligheten att installera lösningen i praktiken vägas in i bedömningen.
Vägen framåt är att fatta välgrundade beslut baserade på verifierad prestanda och relevant dokumentation. Lösningar som är brandprovade enligt EN 1366-4:2021, klassificerade enligt EN 13501-2 och omfattas av ett giltigt typgodkännande ger ett tydligt underlag för projektering, kontroll och uppföljning.
Detta blir särskilt viktigt i befintliga byggnader där brandskyddsåtgärder ofta genomförs i samband med renovering eller ombyggnad. Då behöver lösningen inte bara uppfylla kraven på papperet utan även fungera i den aktuella konstruktionen.
Läs mer om hur renoveringsprojekt kan användas för att identifiera dolda brandrisker och stärka byggnaders långsiktiga brandskydd i vår guide Brandskydd vid renovering av äldre flerbostadshus och radhus.
Det är därför viktigt att förstå hur lösningen har verifierats, vilka förutsättningar som gäller för klassificeringen och vilken dokumentation som finns tillgänglig.
Du måste veta vad du väljer – och varför du väljer det. Välj brandskydd klokt. Det kan vara skillnaden mellan kontroll och katastrof.
